Gustavshöjd – Styrsö-Tången

Viktors far köpte tomten 1899-06-19. Ursprungligen hette den Göteborg Styrsö 2:2. Den var på ca 6000 kvm. Sedan bytte den namn till Styrsö Norgård 2:61. Innan försäljningen 1978 styckades tomten (1978-02-17). Den nya tomtens storlek är på 3772 kvm och heter Göteborg Styrsö 2:61 och den ”gamla” heter Göteborg Styrsö 2:606. Den ägs idag av Mats Wetterlind (bilden). Köpeskilling 1978: 320.000:- Gunvor & Lennart fastighet heter Göteborg Styrsö 3:290.

Namnet Styrsö är känt sedan 1200-talet. På 1500-talet var marken delad i tre hemman. Styrsö Norgård, Styrsö Sörgård och Styrsö Tången.

Här har vi upplevt många fina sommarminnen. Huset såldes 1978. Elsa Kjellgren har beskrivit sina minnen och känslor för Gustavshöjd och Styrsö, på ett sätt som vi många känner, men haft svårt att klä i ord:

”Ön ligger som en pärlemorskimrande snäcka, väl förankrad mellan grovhuggna klippor och rundslipade berghällar. Den har lagt sej så behändigt tillrätta för att riktigt kunna vara alla tilllags: Fiskarbefolkningen till nytta och sommargästerna till stort behag. Våren kommer tidigt och väcker ön ur vinterslummen. Öbor och sommargäster får brått med att rusta upp sina hus för den kommande sommarsäsongen. Bryggor skall lagas efter vinterns famntag, båtar skrapas och trädgårdsmöbler målas.

Det luktar fränt och gott från trädgårdstäpporna där man bränner av fjolårsgräset, och i handelsboden har fröpåsarna en strykande åtgång.

Vi vandrar bygatan fram, där husen ligger så tätt att man kan ta´ varandra i hand genom fönstrena, och fortsätter uppför stigen där småtallarnas grenar sopar oss i ansiktet. Här bakom stenmuren ligger svärföräldrarnas sommarhus med all sin snickarglädje, burspråk och groggverandor. Hårt utsatt av pinande saltvindar, men mjukt inbäddat bland doftande syréner och skär äppelblom. Ett ljuvt vårregn har levererat en obeställd heltäckningsmatta av solgula maskrosor, praktfull i skönhet och mönster. Men lien får vänta, för på våren är också ogräs vackert och graciöst.

Vår övergår i sommar med morgonblankt hav och gyllene soluppgångar. Siesta. Bada näck i grönskimrande saltvatten. Soltorka. Dricka kaffe ur termosmuggen, och äta bröd som kommit med morgonbåten från sta´n. Ljusa kvällar på verandan när himlen brinner och kaprifolens sötma smyger in genom fönstret. Solen försvinner som en röd boll bakom Känsö torn.

Sakta går vi uppför trädgårdsterassen och kättrar på alla fyra där berget är som brantast, upp mot utsikten där kaprifolen växer. Blicken fångar in ljuset från Vinga fyr och följer Sessan-Linjens vita färja genom farleden. Österut glimmar de oräknerliga ljusen från storstaden begynnande nattliv. Huset på Styrsö var alltid fullt av gäster, både bjudna och objudna. Man åt mycket och länge, och högarna av odiskat porslin bara växte och växte. Den detaljen fick ungdomarna senare ta´ hand om. Utom pojkarna. De slapp alltid undan.

Fiskargubbarna kom flera gånger i veckan och sålde nyfångad fisk. Humrarna kostade femtio öre stycket för de små och sjuttiofem öre för de större. Det var tvunget att köpa lite fisk av var och en av gubbarna, annars kom de inte tillbaka. Resan med skärgårdsbåten kostade 50 öre för enkel tur. Det fanns också konkurrentbåtar som pressade priset till 35 öre.

Varje vår när jag kom ut till Styrsö efter den långa vintern, kysste jag huset, som betytt så mycket för så många.

Elsa Kjellgren